Vanliga frågor

Vi fyller på allt eftersom. Skicka gärna in egna frågor här!

---

Allt är menat att vara som det är. Om det nu är så att vårt medvetande bestämmer våra liv och att vi inte har någon fri vilja innebär ju detta att vi inte lever, är, utan snarare att vi blir levda (blir ärade). Eller?

Medvetande är alla tings existens, och ”det enda” medvetandet. Varken stenar, växter eller människokroppar har något eget åtskilt medvetande. De framträder ur och i det enda Medvetande. Så man kan se det som att Medvetande ”lever ut” alla ting i sig själv och av sig själv, inklusive människokroppar, precis som havet i metaforen lever ut vågor.

En klurig sak med åtminstone människor är psyket. Ur åtskilda perspektiv i psyket kan det uppstå olika uppfattningar om det mesta, även om dess egna ursprung. Det kan se ut som om det finns mening med något, som att något kan bestämmas, som att fri vilja är något pålitligt som man tar för givet. Men det är endast ur psykets perspektiv som det kan se ut så. Dock visar det sig, när man i forskning och egen upplevelse rannsakar dessa koncept (mening, bestämma/beslut, fri vilja osv.), att de inte på något sätt är pålitliga. Och många har upplevt att när man identifierar sig med de begreppen och litar på dem för sin lyckas skull, så blir man besviken.

Om vi tittar närmare på begreppen i frågan:

• ”Allt är menat att vara som det är” – Mening är något som olika psyken på olika sätt kan tillskriva händelser, och är därför opålitligt. Den enda vi kan säga är att allt är som det är.
• ”…vårt medvetande…” – Medvetande är inte flera åtskilda och personliga, inte vårt. Det enda vi kan säga är att det är ”inte två”.
• ”…bestämmer våra liv…” – Medvetande bestämmer ingenting. Det bara är. I och ur sig själv, framträder allt, utan att något bestäms. Bestämma förutsätter ett beslut att något som framträder skulle vara bättre eller viktigare än något annat, och detta är något som psyken håller på med, inte Medvetande. Begreppet förutsätter även att något bestämmer över något annat som är åtskilt sig själv – men åtskillnad är inget som Medvetande känner till.
• ”…vi inte lever, är…” – Att leva är inte begränsat till det som händer under åren som en människokropp framträder i Medvetande. Kroppen föds och dör, men det säger ingenting om liv. Död har sin motsats: Födelse. Men Liv har ingen motsats. Liv är alltid. Liv är Medvetandes aktivitet.
• Att vi är, varande, är vad alla miljarder människor upplever, och det vittnar om något som alltid är samma: Medvetande, Liv, Varande, Att vara – är samma. Händelser och ting som framträder i Medvetande är olika, men upplevs av samma Medvetande.
• ”…vi blir levda…” – Absolut! Medvetandes aktivitet – Liv – är alla tings verklighet och existens, inklusive våra kroppars. Vi syftar inte på våra kroppar, utan vad kroppar uppstår i och av. Kroppar upplever ingenting, de förnimmer genom kroppsliga sinnen. Endast Medvetande upplever.

I brutal ärlighet och rigorös uppriktighet med vår egen upplevelse, vet vi att ingenting har någon existens utanför Medvetande. Eftersom alla miljarder människor vittnar om samma sak, så är det enkelt att dra slutsatsen att allt framträder i och ur samma Medvetande. ”Vi” är detta Medvetande.

Vad är Kärlek, Lycka och Frid?

• Kärlek: Avsaknad av åtskillnad. Att vara ett, i upptäckten av att det varken vinns subjekt eller objekt.
• Lycka: Avsaknad av saknad. Att vara helt tillfredsställd, komplett. Att nu bara kan vara nu.
• Frid: Avsaknad av ovänskap och hot. Att vara helt ostörd, där inget kan hota min existens.

Är icke-dualism/advaita en religion?

• Nej, det är filosofi. Filosofi betyder ”kärlek till visdom”. Om du drivs att söka förstå vad visdom är, vad du är, och vad verkligheten består av, vet du vad filosofi är.
• Icke-dualism är ett sätt att se på tillvaron, eller varat. Språkmässigt: I motsats till materialism och realism, är icke-dualism en form av idealism.
• Intellektuellt skulle man kunna prata om icke-dualism precis på samma sätt som man pratar om buddhism eller trafikregler. Men det är inte så vi skriver om icke-dualism – vi försöker beskriva vår direkta upplevelse av verkligheten. Det har människligheten gjort så länge det funnits något att skriva med. Och de första kända bokstäverna som skrevs i mänskligheten handlar om just icke-dualism, så det är inget nytt.

Jag har aldrig hört talas om icke-dualism, advaita eller någonting liknande. Varför inte? Finns det fler som pratar om detta idag?

• Historiskt hände det i vår västerländska kultur att man nästan helt övergav utforskandet om vår grundläggande natur, Medvetande. Detta utforskande åkte ut när man gjorde sig av med nästan allt som hade med religion att göra, till förmån för s.k. ”vetenskap”. I skolor och universitet studerar man vad som kallas för Filosofi, men det har inget med vad det betyder att göra – ”kärleken till visdom”. Titta gärna på filmen Verkligheten – två förklaringsmodeller på vår filosofiska filmsida.
• I vår nordiska kultur är det inte så många som pratar om icke-dualism, men de finns. I Sverige finns t.ex. Thomas Romlin, Magnus Wallberg och Björn Clausen.
• I övriga världen finns det många som pratar om icke-dualism. Vi har länkat till några av dem på denna sida.

Varför skulle det vara viktigt för mig att känna till detta om icke-dualism?

• Innan du egentligen kan säga något om vad världen du upplever är eller består av, är det lämpligt att du först grundligt lär känna vad som upplever den, dvs. vad du är.
• Ingen information i världen du upplever, kan svara på vad det är som upplever den, vad du är – eftersom du upplever även den informationen. Vad du upplever kan inte beskriva vad som upplever. Jämför med metaforen att ögat inte kan se sig själv.
• Den enda som kan ta reda på och veta vad du är, är du. Ingen kan göra det åt dig, inte heller tala om för dig hur man gör. Det enda som denna webbplats, alla texter och så kallade ”lärare” eller ”gurus” gör, är att peka ut en riktning, i vilken du kan ställa dina frågor när du frågar dig själv vad du är.
• Se intervjuerna av tre av oss som skriver här.

Måste man agera på något speciellt sätt, gå genom ritualer eller någon metod, för att bli [någonting] eller uppnå [någonting]?

• Nej. Du är redan vad du egentligen är. För att verkligen ta reda på vad du är, behöver du bara ställa dig frågan ”Vad är jag?” och upptäcka det svar som du otvivelaktigt vet stämmer med din egen upplevelse (inte övertygelse eller uppfattning, eftersom övertygelser och uppfattningar kommer och går, förändras, och därför är opålitliga). Allt du tidigare trott, inbillat dig eller litat på vad andra påstått, blir därmed av mindre betydelse när du kommer närmare svaret. Du är självklart den som vet bäst vad du är, för du har ju alltid varit du! Och för att söka reda på vad du är, behöver du inte gå någon annanstans än du redan är.

Behöver man inte ens meditera?

• ”Meditera” är ett gammalt ord som ungefär betyder ”kontemplera, fundera över”. Gör du det om vad din sanna och grundläggande natur är, då mediterar du! När dessa ord skrivs, mediterar skribenten. När du läser och förstår dessa ord, mediterar du. Blir du distraherad, fäster dig vid tankar eller andra saker du upplever, så upphör meditationen. Men vad du är förändras inte, oavsett om du mediterar eller inte! Men självklart är en meditation i stillhet, värme och kärlek mycket trevligt! 

Blir man en bättre människa efter denna insikt om icke-dualism?

• Nej. Allt som upplevs förändras alltid. Men inte vad som upplever, din sanna grundläggande natur. Den är alltid samma. Det är du. Och det har du alltid varit.
• Frågan förutsätter att det skulle finnas bättre och sämre människor. Men det är – som oftast – tvärtom. Insikten om vår grundläggande natur innebär fantastisk förståelse och respekt för alla människors lika värde, eftersom det vi är, är samma, och det finns inte någon åtskillnad i vad vi är.

Finns det olika grader eller nivåer av medvetande?

• Nej, Medvetande är vad du är, vad du och verkligheten består av. Hur verkligheten tolkas av psyket, hur den ter sig ur en illusoriskt åtskild persons perspektiv, förändrar inte Medvetande. Allt som känns, tänks och uppfattas är innehållet i Medvetande, inte Medvetande själv.

När en person vaknar och blir upplyst, blir hen även vis och älskande?

• När du ”vaknar”, upphör allt blivande. Att vakna innebär att du upptäcker vad du är och alltid varit, genom din direkta upplevelse. Du blir inte någonting. Du vaknar utanför tid, till vad som är tidlöst. Visdom och kärlek är två aspekter på vad du alltid är, och behöver eller kan därför inte skapas eller uppnås. Många försöker bli visare och mer älskande, och det kan innebära ett ständigt krig i sitt eget psyke. Den metoden fungerar aldrig, därför att den förutsätter ett åtskilt ”du” som vill bli en bättre person. Detta skenbart åtskilda ”du” är mer som en dröm i det Medvetande som du är. Ser du dig som åtskild från resten av världen, förblindar du dig själv i drömmen, från vad du i sanning är – kärlek och visdom.

Tar det lång tid att komma till insikt om icke-dualism?

• Det tar exakt så lång tid det tar. Många rapporterar att man upptäcker att man alltid haft insikten, bakom allt inlärt; alla etiketter, uppfattningar och trossystem. Och det finns endast två kriterier som behöver uppfyllas för att komma till insikt, och du uppfyller dem båda perfekt: Du är närvarande och medveten. När du fått svar på frågan vad du är, gissar vi att det där med tid inte längre spelar så stor roll 

Varför manifesteras just detta i, av och ur medvetande?

• En mycket bra fråga, som oftast ställs när man insett vad man inte är, och på väg mot insikten om vad man är. 
• Frågan är ställd ur psykets begränsade perspektiv.
• Om det begränsade psyket skulle få ett svar, skulle svaret vara lika begränsat.
• Även frågan ”varför” är ställd när manifesteringen redan är gjord. Frågan ”Varför just detta?” handlar om detta, som är manifesteringen. Och frågan ställs av ditt psyke, som även det är en manifestering av Medvetande. Det går inte att fråga omanifesterat Medvetande om det som manifesteras.
• Det mest korrekta svaret är att frågan – som ställs i psyket – inte går att ställa till Medvetande, och att alla försök till svar är otillfredsställande – för psyket.
• Frågan har inget existensberättigande, på samma sätt som en karaktär i en film aldrig kan få ett tillfredsställande svar på frågan varför just det han är med om händer på skärmen. Vad skulle skärmen – som du är i metaforen – svara på det? (Läs mer om den metaforen här.)