Gamle Tchengs ord
Gamle Tchengs ord
Gamle Tchengs ord framträdde i Väst först i den franska tidskriften Etre, 1974.
Var denna text först har sitt ursprung och vid vilken tidpunkt är inte känt. Den gavs av en buddhistisk munk i form av ett skriftligt dokument till en fransman som besökte Indokina.
Stilen tyder på att den kan härröra från den kinesiska Chan-skolan, grundad av Hui Neng (638–713 e.Kr.), den sjätte Chan-patriarken.
Den översattes från franska till engelska av E. Van Den Muyzenberg, och här från engelska till svenska.
Texten innehåller många direkt icke-dualistiska insikter. Eftersom den är evigt relevant, oavsett om den uppstod för flera århundraden sedan eller igår, är den genomsyrad av den speciella tidlösa kraft som driver "sanning" till att öppna psyken och hjärtan hos uppriktiga sökare, vem de än är, var de än lever och vad de än gör.
Därför valde vi att översätta och inkludera texten så att den blir lättillgänglig för alla som är uppriktigt intresserade. Om den tas in i hjärtat och mediteras utan tanke eller knep, kan den leda till ett direkt seende av vår sanna natur – ursprunglig ande.
Gamle mannen Tcheng sa:
Jag, gamle Tcheng, ingriper inte för att behålla, modifiera eller förändra saker genom att följa det individuella psykets önskningar. Låt vara varken misstro eller uppror, utan endast den nödvändiga handlingen. Om jag beter mig på ett annat sätt med er så är det för att ni äntligen, genom er själva, ska kunna se ursprunglig ande istället för att alltid söka den genom döda kamraters förmedling eller genom att springa efter virrhjärnor som jag.
Mitt eget sätt är verkligen att skaka er som plantor i bergsvinden. Därför bryter jag sönder alla era stöttor och all er rekvisita, och där är ni, alla upplösta, med inget mer att hålla fast vid. Men eftersom jag underminerar allt som ni litar på och ni därför fylls av rädsla, säger ni – för att betrygga er – att jag syndar mot lagar och konventioner och bara är en galen kättare. Så ni fortsätter desperat att klamra er fast vid utseenden och tillbehör, istället för att låta dem avvika från er av sig själva, utan att sträva efter att hålla fast vid dem.
Mina ord hittar inget eko i er, så jag spelar er ett spratt och berättar att de kommer från en stor och berömd karl som varit död i århundraden. Men ni förstår fortfarande inte att de är er direkta och omedelbara angelägenhet. Tvärtom hugger ni fast i dem som något dyrbart, bra att behålla och att utveckla. Ni skalliga huvuden, genom att hålla er till obetydligheter, slänger ni bara bort era liv och beviset för ursprunglig ande glider genom era fingrar. Vilket skeppsbrott för er!
Dumbommar, ursprunglig ande visar sig inte när sömnen lämnar er och försvinner inte när sömnen kommer till er. Ursprunglig ande är ingenting och är helt oberoende av det som förändras och dör.
Om ursprunglig ande verkligen var er enda sysselsättning, så skulle ni se allt som förändras och dör på samma sätt som ni uppfattar de rörelser som dansare ger sina serpentiner, och ni skulle besluta er för att ständigt söka det som varken förändras eller dör, och när ni hittar det, då kan inte någon av de tusen världarna distrahera er i era tankar, inte ens i en blixts ögonblick eller i minsta mån få er att gå vilse i era handlingar.
Ni tror att ni strävar efter ursprunglig ande, men ni söker bara en uppfyllelse av ett villkor, något inlärt och meriterande. På grund av detta, tjockskallar, är ni helt trollbundna av allt som är i er och utanför er, som inte är pålitligt och bara dör.
Det är därför som gamle Tchengs ord bara går igenom er utan att göra avtryck, liksom fåglarna som inte lämnar några spår i himlen.
Skalliga huvuden, allt som ni tänker och säger om ursprunglig ande är bara era ynkliga små psyken som misstar sig och irrar omkring. Till det som naturen spontant ger er svarar ni först efter att ni har tolkat det genom allt som ni lagt på en piedestal ovanför era huvuden.
Flintskallar, då detta är lika konstgjort som drakarna på festivaler, hur kan ni hoppas att få se ursprunglig ande i sin spontanitet?
I min ungdom gick jag runt om i landet och hängav mig till studier och övningar. Jag umgicks med dem som hade gått vilse och de som föreställde sig att de hittat ljuset, gjorde ingenting annat än att leda andra vilse. Sedan mötte jag honom som gjorde det möjligt för mig att se all den värdelösa lera jag burit med mig. Sanningens väg framträdde för mig och ursprunglig ande blev min enda sysselsättning. Och en dag föll allt plötsligt samman i medvetenhet.
Jag, gamle Tcheng, imiterar inte det eller det, eller den eller den. Jag bekänner ingen tro, ingen tankeskola följer jag, ingens lärjunge är jag. I min sanna natur vet jag ingenting, äger jag ingenting, är jag ingenting, för det finns ingen gammal Tcheng där! På ett vardagligt sätt strömmar de saker som jag deltar i bara förbi, av sig själva, och passerar förbi av sig själva. Ursprunglig ande är inte heller längre mitt bekymmer.
De ord jag talar till er kommer inte från det som lärs.
Rakade skallar, jag har inte gömt någonting från er. Vilken vinning finns för er?
Inget annat än grejer och nonsens!
Gamle mannen Tcheng går ut.
Gamle mannen Tcheng sa:
Ursprunglig ande har alltid varit närvarande under era egna ögon. Ni behöver inte skaffa er något för att se den, eftersom ni aldrig saknat något för att se den. Om ni inte kan se den, är det på grund av ert oupphörliga pladder med er själva och med andra. Ni spenderar er tid med att förutse, jämföra, beräkna, utveckla, förklara, rättfärdiga och citera vad era ynkliga psyken har behållit, och trodde ni förstod skrifterna och oss gamla åsnors ord, och föredrog ord från dem som efter sin död fick en sådan auktoritet att de höjdes över alla tvivel. Under dessa omständigheter, hur kan ni hoppas att få se ursprunglig ande i sin omedelbarhet?
Dumbommar, eftersom ni är i sån affekt, som en vagnslast av apor och spenderar er tid på obetydligheter, passerar er existens som dunkelt, lerigt vatten. Inget utlopp för er.
Att säga att ursprunglig ande är något annat än fullkomlig tomhet, utan faktisk existens, det är bara ord. Att tänka på ursprunglig ande är ert gift. Att ge upp denna tanke och tänka på frånvaron av denna tanke, där igen, är ert gift.
Tröghjärnor, ni söker oupphörligt med er tanke, och ni gör ingenting annat än att tillverka tankar. Att tro att ursprunglig ande kan ses med tanke, det är där ni förgörs.
Brinnande rökelse, recitera sutran, lägga tid på att böja sig till marken eller koncentrera sig på att hålla sig helt stilla, fixa eller eliminera tanken, det är här ni går vilse. Dumskallar, ni ingriper alltid och gör ingenting annat än fortsätter att agera så och så. Att hoppas att få se ursprunglig ande genom handlingar, det är er illusion.
Att upphöja Buddha, det är det onda (i tillgivenhet). Att förkasta Buddha, det är det onda (i respektlöshet). Träskallar, ni är alltid fast beslutna att uttrycka känslor och ni gör ingenting annat än producerar sentimentalitet. Att tro att man kan se ursprunglig ande med hjälp av känslor, det är ert misstag.
Knasbollar, ni är övertygade om att ni kommer att få se ursprunglig ande på detta sätt. Men det är er och endast er ni kommer att fånga… aldrig, hör ni, aldrig kan ursprunglig ande hittas på det sättet.
Ni misslyckas med att höra mina ord eftersom ni vill förbli döva och ni ser inte ursprunglig ande eftersom ni vill förbli blinda. Det finns inget hopp för er.
När ni betraktar andras tankar som något dyrbart och heligt, och lär er, reciterar och transkriberar dem med stor omsorg och vördnad för att förmedla dem som en stor hemlighet, det är vad jag kallar att vara fastkedjad av tankar.
När ni utvecklar era ynkliga psykens tankar, ser på dem som något sällsynt, värdiga att bevara, och ger uttryck för en horas irritabilitet om de inte respekteras eller om man gör det minsta misstag i återgivningen av dem, det är vad jag kallar att vara fastkedjad av tankar.
När andras och era egna egna tankar framstår för er som havets vågor som kommer och går utan att någon av dem är bättre eller sämre än de andra och utan en enda som påverkar er, men ändå håller en enda tanke på att ha uppnått ett tillstånd av perfekt lugn, det är vad jag kallar att missta sig ovan tanken.
När ingen tanke längre håller er uppmärksamhet eftersom bevis föds för att det, med avseende på ursprunglig ande, inte finns någonting att behålla och ingenting att uppnå med tanken, det är vad jag kallar att vara på tröskeln till ursprunglig ande.
Att vara i icke-tid, icke-plats, icke-form, icke-rörelse och icke-tanke och att veta vad som varseblivs i avsaknad av någon varseblivning, det är vad jag kallar att se ursprunglig ande.
När ni har studerat varje patriarks alla skrifter och varje avhandling om dem, när ni har träffat alla uppvaknade och bemästrat alla övningar och mystiska krafter, om ni inte ser ursprunglig ande, även om ni har nått kulmen av andlighet, av helighet och av vetenskap, så kommer era liv, träskallar, aldrig att vara annat än meningslöst nöje.
När det gäller orden tecknade på den här bokrullen som jag just har läst:
Om jag säger att de är från Buddha, ser ni dem som heliga, och ni är fyllda av vördnad och rädsla.
Om jag säger att de är från Bodhidharma eller från en stor patriark, är ni fyllda av beundran och respekt.
Om jag säger att de är av okänd munk, vet ni inte längre vad ni ska tänka, och ni är fulla av tvivel.
Om jag säger till er att de kommer från munken i köket, brister ni ut av skratt och tror att jag bara har spelat er ett spratt.
Så vad som betyder något för er är inte sanningen som dessa ord bär, utan bara vikten som ska tillskrivas dem i enlighet med berömmelsen hos den från vem de sägs ha kommit. Ni är oförmögna att se för er själva, men känner bara vad ni tycker ska kännas, och tänker enligt deras åsikter, de som ni har satt på en piedestal; ni lägger alltid till saker, smutsar dem, förfalskar dem. Det är därför ni är maktlösa att se ursprunglig ande utan hänvisning till vem eller vad den än är. Knäppgökar, ni är inget annat än bluffmakare och skojare. Ert ärende är hopplöst.
Och gamle mannen Tcheng lämnade rummet.
Gamle mannen Tcheng talade:
Ni har hört det sagt att för att se ursprunglig ande måste era ynkliga psyken vara tomma. Så där sitter ni, styva som bambupinnar och tittar på väggen, med er tunga mot gommen och strävar efter att stoppa era tankar. På det viset kommer ni till frånvaron av tankar som ni tar för tomhet eller ursprunglig ande. I nästa ögonblick börjar ert ynkliga psykes villervalla igen, precis som det gör när ni kommer ur sömnen. I avsaknad av tanke, vilken vinst finns det? Och om blixtens ljus skakar er, går ni fram som en ung häst, och bölar om att ni har sett ursprunglig ande, att ni har upplevt något enormt och att ni är mycket privilegierade. Vilken fördel är det att ha blivit slagen som av åska? Allt detta är en god föreställning, endast bra nog för en cirkus.
Flintskallar, om ni fortsätter i er mani och er låtsaslek att uppnå och ha vad det nu kan vara, är er sak en förlorad sak.
Att se ursprunglig ande är att se den vare sig tankar är närvarande eller frånvarande, vare sig man är orörlig eller aktiv, om man talar som jag gör för er eller om man är tyst, om man är kejsare, munk eller luffare. Vilken betydelse finns i det?
Mellan Buddha och den ohyfsade munken som varken kan läsa eller skriva och inte kan göra något annat än att hugga ved, men som ser ursprunglig ande, vad är skillnaden? Det finns inte en ursprunglig ande speciellt för Bodhidharma och en annan speciellt för gamle Tcheng eller till var och en av er. Ursprunglig ande är ursprunglig ande. Inget annat kan sägas om det, och även det är att säga för mycket.
Vad andra har sagt om ursprunglig ande och vad jag säger om den, kan inte vara till någon annan nytta för er än att egga er till att direkt söka den själva, utan att tillgripa någon auktoritet och utan listighet. Allt övrigt gör bara er syn suddig och vänder er bort från den enda frågan som helt och hållet borde äga er, vart ni än befinner er och vad ni än gör: meditation, kratta gården eller ta hand om naturens egna behov. Men när jag ser vad ni gör med patriarkernas och mina ord hade det varit bättre om patriarkerna blivit dränkta vid födseln och jag med dem.
Träskallar, ni har fått en dödlig sjukdom.
Rakade huvuden, världen och ni är inget annat än tankar om det individuella psyket, eftersom båda försvinner när sömnen tar över er. Detta gäller lika mycket för alla de gamla slitna begreppen i era ynkliga psyken, angående Buddha, Vägen och ursprunglig ande.
En gång för alla, förstå det värdelösa i alla era ansträngningar att tränga in i det ogenomträngliga genom tanke och handling; ni kan lika gärna försöka fånga vinden. Men om ni är obekymrade, helt tillgängliga för ursprunglig ande, då kommer ni att direkt gripas av den.
Efter att ha hört talas om tomheten som den högsta prestationen, försöker ni uppnå den. Således faller ni in i den dvala och okänslighet som ni ser som ursprunglig andes tomhet.
Efter att ha hört talas om det absoluta som det ultimata tillståndet, föreställer ner er att alla saker är lika och att ingen är värdig respekt. Sålunda faller ni i den prålighet och anarki som ni ser som ursprunglig andes enhet.
Efter att ha hört talas om renhet som fullständig lycka strävar ni efter att uppnå den. Således faller ni i rigiditetens djärva inställning som ni ser som ursprunglig andes transparens.
Att ha hört om opartiskhet som den enda friheten försöker ni bli åtskilda från världen och från er själva. Således faller ni i likgiltighet som ni ser som den ursprunglig andes oberoende.
Flintskallar, det är ursprunglig ande som sägs vara tomhet, enhet, transparens och oberoende, och de element i livshjulet som ni är, kommer aldrig att kunna ha någon av dessa egenskaper. Men om ni såg ursprunglig ande, så skulle ni veta att det är er sanna natur utan några förbehåll, och att faktiskt kan inget namn ges den. Ni skulle då också veta att det vi kallar tomhet, absolut, renhet, frihet och till och med ursprunglig ande, inte är något annat än ord som existerar utifrån er synvinkel, endast på grund av er blindhet och er okunnighet.
Dummerjönsar, er vilja att simulera ursprunglig ande innebär slutet på er.
Eftersom ni har blivit munkar, anhängare av Buddhas lag och en berömd mästares lärjungar, tror ni att ni skiljer er från lekmän som ni ser nedlåtande på. Ni är lika okunniga om ursprunglig ande som bara gräset på fältet kan vara.
Ni är mycket upptagna med att lära känna vem jag är, från vilket föräldrabestånd jag är utfärdad, vilka mina mästare var, varifrån jag har kommit, vad jag tror och många andra saker som helt saknar intresse. Somliga tror att om mästaren i den här boningen har bett mig att prata med er, så kan jag bara vara en upplyst och andra tvärtom, att de har inför sig en skandalös och oförskämd gammal dåre som borde kastas ut eftersom han inte har någon respekt för de uttalanden och män från det förflutna som traditionen ärar, inte heller har han någon respekt för dagens ord och män som är upphöjda av sin berömmelse och ryktbarhet. Således håller ni er endast till kuvertet och sakers utseendet, och därför misslyckas ni att varsebli den sanna människan.
Dårar, ni sätter lera i era ögon och klagar sedan på att vara blinda.
Och gamle mannen Tcheng gick bort med mycket gestikulerande.
Gamle mannen Tcheng kom tillbaka nästa dag och pratade sålunda:
Rakade skallar, genom att helt överlåta er till en annans vilja och nycker, en som ni har upphöjt så långt att ni kan förlita er på honom för allt, föreställer ni er en rättskaffens attityd och därmed att ni är utan bekymmer och utan önskningar. I verkligheten uppträder ni bara som väldigt unga apor som inte lämnar sin mamma för ett ögonblick, desperat klamrande på henne, så fulla av rädsla är de. Och med tiden blir ni som de torkade träd som ser ut som de andra träden på vintern men som när våren och sommaren kommer, inte har löv och inte bär någon frukt. Hur kan ni hoppas kunna få se ursprunglig ande i en sådan passivitet?
Blanka skallar, ni är redan döda.
Varje människa är upplyst av ursprunglig ande. Vissa ser det, andra ignorerar det, det är den enda skillnaden mellan dem. När det gäller er, rakade huvuden, är ni som en berusad man, som på utsidan på en inhägnad klamrar sig fast på bambupinnarna och ropar att han har blivit instängd, att han är oskyldig och ber om att bli frisläppt.
Dumhuvuden, ingen annan än ni själva håller var och en av er fången. Vilken katastrof för er!
Maktlösa att se ursprunglig ande och därmed att leva av er själva, döljer ni er obetydlighet genom att bära kläder som andra har kastat bort, vare sig de är döda eller levande. Ni samlar synpunkter och utvecklar nyanser av mening, skillnader och konvergenser. På det viset struttar ni omkring. Eftersom ni förblindar dårar med era spratt, tar ni er för att vara upplysta.
Dumbommar, ni är bara pratkvarnar och billiga jonglörer. Ni har lett er själva vilse. Er sjukdom är obotlig.
Ni behöver ingen för att se solens ljus. Allt som andra kan säga om detta ämne är värdelöst för er. Ni är i ljuset. Det värmer era kroppar, och ändå kan ni inte fånga det och lägga det i en låda. Alla försök att äga det är i förväg dömda att misslyckas. Ni kan varken fånga det eller bli av med det. Det har redan sagts av denna gamla pratkvarn och av andra innan honom.
På samma sätt är det med ursprunglig ande. Den är alltid närvarande, lika ljus som solens ljus. Ni kan inte öka det eller minska det. Dumskallar, om ni inte kan se den, beror det på skräpet ni har rört omkring i era huvuden. Ni kan inte se den eftersom ni är så upptagna av era ansträngningar att fånga den i era tankar, er tillbedjan och era övningar. Ni föreställer er att den är långt bort, och den är här. Ni vill ta tag i den, och den flyr undan er.
Om ni var helt enkla, skulle ni bara behöva öppna ögonen för att se den, precis som ni ser solens ljus. Inget behov att ingripa för det.
Den som har sett ett sandkorn har sett varje sandkorn på varje strand och varje havsbädd i hela världen. Om ni ser ursprunglig ande ser ni all ursprunglig ande och ni är Buddha.
Jag är framför er som en ljudande träbit. Det finns inget som är förtjänstfullt eller viktigt i det här, för det har aldrig funnits någon brist på, och ända tills slutet på mänskligheten, kommer det någonsin att finnas brist på varelser som gamle Tcheng att ljuda på samma sätt.
Men, trögskallar, det är till er olycka att ni någonsin är upptagna med blotta framträdanden och endast ser det ljudande träblocket. På grund av detta finner ursprunglig ande inte i er, det eko som plötsligt skulle få er att inse att ni inte är, och aldrig varit, annan än den.
Och gamle mannen Tcheng drog sig undan.
Följande kväll kom gamle mannen Tcheng in och sa:
Rakade skallar, se på alla patriarkerna och alla pratkvarnar som jag, som bedragare, eftersom de talar till er om vad de varken kan visa er eller ge er. Den enda nytta man kanske kan tillskriva dem är att de informerar oss om att varje varelse har Buddhas natur. Men det är för var och en av er att söka denna själv, utan att bli vilseledda av något annat, så att ni kan se den i verklighetens stora ljusblixt. Flintisar, om ni låter patriarkernas ord och magiska trick påverka er, då är ni förlorade.
Dumbommar, i hopp om att få se ursprunglig ande, har ni samlat mycket kunskap i era små psyken, precis som ris läggs på hög och lagras. Således har ni inte gjort något annat än att dölja er okunnighet med lärda ord för att diskutera det sanna och det osanna, det goda och det onda, det eviga och det flyktiga, himlen och jorden, alla de subtila och grova elementen som utgör människan, förtjänsten hos olika vägar och övningar, omfattningen av dens och dens upplysning, och en hel del värdelösa saker som alla visar på er oförmåga att hitta den riktiga inställningen.
Slöskallar, er last bor i er arroganta förevändning att vilja mäta det omätbara.
Om det finns någon bland er som när ni lyssnar på mig drabbas av något större och djupare än mina ord – och som inte är en slags skenhelig dvala, i vilken så många gläds och därmed föreställer sig att de är ett med ursprunglig ande – utan ser det som ett enkelt, tydligt och aktivt ljus, då kan jag för dessa endast ange den sanna riktningen och visa dem vägen. Deras egen suddiga kontur kommer en dag att brytas upp, släppa omedelbart, och de kommer att se den strålande skönheten i ursprunglig andes ädelsten.
I denna fråga ingriper jag inte personligen. Jag är bara ett transportsätt för ursprunglig ande, vars närvaro vissa kan känna genom mig, gamle Tcheng, som också för andra är som kladdig lera runt en dyrbar sten.
Så länge jag blir tillfrågad om ursprunglig ande, kan jag endast förbli mållös eller svara: Nej.
Vad gäller den som ser ursprunglig ande, har han inget behov av gamle Tcheng.
Om ni vore sanna människor, skulle era tankar och handlingar vara rättfärdiga, och varje ögonblick lämpligt för sitt ändamål eller syfte. Men eftersom ni är oförmögna att se er Buddhanatur, fyller ni på er okunnighet genom att kopiera tankar, beteenden och handlingar hos dem ni har satt på en piedestal. Er upptagenhet med att som apor imitera vad andra tänker och gör, är molnet som hindrar er från att se ursprunglig ande. Träskallar, ni är inget annat än tjuvar och rånare. Inget hopp för er.
Flintskallar, er grundläggande natur skiljer sig inte på något sätt från Buddhas. Ni saknar bara det otvetydiga vetandet om det, och det allena. Det är vad ni saknar och det är vad som driver er till att försöka bli det ni aldrig har upphört att vara. Att tydligt vara i ursprunglig ande är den enda betydelsen er existens har. Om ni endast aningen avviker från det, faller ni omedelbart i misstag och den oändliga virveln av orsaker och verkan. Detta, allena, är vad gamle Tcheng lär.
Och gamle mannen Tcheng lämnade rummet.
Gamle mannen Tcheng förklarade:
Nakna skallar, tanken på ursprunglig ande är endast reflektionen av samma ande i ett visst psyke, liksom månens bild sedd i en vattendamm är en återspegling av månen. Ursprunglig ande förblir närvarande, oförändrad och opåverkad av tumultet i era tankar och handlingar, liksom månen förblir oförändrad och opåverkad oavsett om vattnet i dammen är klart eller grumligt, lugnt eller upprört eller om dammen är full eller tom. Det är bara bilden av månen som förändras eller frånvarande i sådana fall. Det finns ingen måne i dammen.
Skalliga huvuden, ni borde förstå det, med alla era uppfinningar av renhet som ska uppnås, opartiskhet och frihet som ska erhållas, att stoppa era tankar var tredje timme och alla andra övningar som ni utför för att fånga ursprunglig ande, ni är inhåvade av era egna psyken som en fisk i ett nät, ni agerar så dumt att ni, för att se månen, rengör vattnet i dammen, tar bort de växter som täcker den, bygger ett bambustaket så att vinden inte krusar vattenytan, eller tömmer dammen.
Dumbommar, bara se att ni endast tillåter er att vara fjättrade av era egna tankar och av era ömkliga handlingar.
Dumhuvuden, det är på grund av er blindhet som gamle Tcheng talar till er om ursprunglig ande och det individuella psyket som om han hänvisade till olika saker. För gamle Tcheng är ursprunglig ande och individuellt psyke det eviga och det flyktiga, visdom och okunnighet, upplysning och blindhet, nirvana, sutran, rättssystemet, alla transformationskroppar och Buddha själv – inget annat än virvelvindar i tankar, och liknar en mängd döda löv som ger intryck av att leva när vinterns vindar lyfter dem, men i nästa ögonblick är döda igen. Dumbommar, varelsers och sakers sanna natur är inte stor för den som ser den, inte heller är den liten för den som ignorerar den. Den förblir opåverkad av att vara känd eller att vara okänd och av allt ni kastar på den.
Ni är fria, ni rakade, att fortsätta ströva mot fördärv genom distinktioner, nyanser av mening och subtiliteter. Där har jag sagt allt.
Skalliga huvuden, Buddha sökte först ursprunglig ande genom det individuella psyket. Han fann att detta var fåfängligt. Buddha sökte sedan ursprunglig ande genom discipliner och övningar. Igen såg han att det var fåfängligt. Under Bodhi-trädet hade han fortfarande inte hittat ursprunglig ande, men han visste att det individuella psyket och handling inte kunde få honom att se sin sanna natur. Sedan gav Buddha upp att använda det individuella psyket och handling, han accepterade sin okunnighet och erkände sin maktlöshet för att stoppa det.
Buddha var då inte mer än okunnig och väntande, påverkad av ingenting, fortfarande som en bit dött trä, när han såg morgonstjärnans ljus och ursprunglig ande översköljde honom.
Sådan är Buddha erfarenhet. Sådant är exemplet och så är den primära undervisningen som han har lämnat efter sig.
Men alla ni Buddhas lärjungar, vad har ni gjort? Ni har tagit Buddha i besittning för att göra hans liv en legend att förundra sig över och för att göra hans person till en avgud för er tillbedjan; ni har förgripit er på Buddhas uttalanden för att göra dem till en helig sak som är värdig att läras ut, reciteras och transkriberas i oändlighet. När det gäller Buddhas liv och ord har ni grundat ett stort antal olika skolor, skrivit oräkneliga avhandlingar och aldrig slutat tjattra och babbla. Ni har byggt tempel och ställt upp statyer. Ni har tänt rökelse och satt eld på kamfer. Ni har stampat ut övertygelser och etablerade dogmer, regler, discipliner och övningar.
Dumbommar, ni har fallit i fällan och förförelsen av allt som Buddha insåg vara misstag som bara kan leda vilse. På så sätt byggde ni en vägg så hög som himlen, som blockerar er från ursprunglig ande som ni längtar efter att se.
Rakade skallar, om ni fortsätter på era vägars misstag, vilket totalt misslyckande era liv kommer att bli!
Nu, flintskallar, lyssna på mig med största uppmärksamhet. Jag kommer att avslöja hemligheten om ursprunglig ande för er. Detta är det viktigaste som någonsin sagts om detta…
Här är det: Det finns ingen hemlighet om ursprunglig ande.
Med en graciös piruett försvann gamle mannen Tcheng och sedan dess har ingen hört talas om honom.
