Efter insikt

Efter insiktHär har vi samlat upptäckter som hör till livet efter sk. insikt, när du har smakat på vad som Är. Har du synpunkter, saker som du tycker bör finnas med här, hör av dig till oss om det här.


Det är omöjligt att veta vad begrepp som frigörelse, insikt eller upplysning innebär tills de upptäcks i dig själv. Eftersom det är så, är det inte användbart att spekulera kring vad upplysning är – faktiskt är det ett stort hinder för dess utveckling. Som en generell princip, är det oändligt mer värdefullt att successivt upptäcka vad som inte är absolut Sant, än att spekulera kring vad det är.
~ Adyashanti

Vad eller vem är det som upplever insikt?

Ingen. Uppfattningen att det finns en identitet som man kallar "dig" eller ditt namn har visat sig vara endast inlärd, ett koncept bland alla andra, en etikett på ett skeende i vad du är. Så även ”insikt” är egentligen ett koncept, eftersom det inte finns någon som ser in i något annat. Snarare är vad du är själva seendet av vad som händer i dig – och alltid hänt i dig.

Inte heller finns det någon identitet i vad som Är. Vad som Är, bara är, och ser och upplever allt – i, av och ur sig själv. Vad som Är, är identitetslöst.

Just identifikationen med något – oavsett om det är med kroppen eller med något ”andligt” – är dörren till lidande. Uppfattningen att det existerar någon ”därinne”, skapar illusionen av att det finns några, något och en värld ”därute”. När du ser att det inte existerar någon ”därinne”, faller även illusionen av att det finns några, något och en värld ”därute”. Kvar blir endast vad du är, den söm-lösa intimiteten med all upplevelse som man kan kalla kärlek. Stanna där.

Hur ”stannar jag kvar” i insikt?

Vad var det innan insikt som gjorde att du inte visste vad du vet nu, efter insikt? I mycket gamla texter kallas det Skenbar glömska. Skenbar, därför att det som Är, inkluderar även att det glöms, och att glömma påverkar inte vad som Är på något sätt. Läs gärna metaforen om Kvinnan som glömde halsbandet.

Så – påminn dig själv om vad som är sant! Om du fyller ditt dagliga, kroppsliga liv med påminnelser, blir det mindre vanligt att glömska händer. Fyll ditt liv med kontemplation kring vad som är sant, vänner som samtalar om vad som är sant osv.

Det finns inga nederlag. Och det är ingen tävling. Så var vad du är, i allt vad du gör, känner och tänker – vet, känn och lev att vad som Är, alltid bara är. Vad som händer, känslor och tankar förändrar inte vad som Är.

Och om du tänker efter – eftersom vad du är alltid har varit och alltid är tid- och rumlöst varande, så finns det egentligen ingen som stannar kvar i något eller glömmer något. Du är redan och alltid vad som upplever, inget annat. Att det ”känns som” att du lämnat insikt, förändrar inte vad som Är.

Man kan ur den skenbart åtskilda personens perspektiv se att det behövs något som kallas ”att göra jobbet”, dvs. hitta sätt att påminna sig själv. Så här skriver Jac O'Keeffe om det:

Att uppleva ”ett-skap” är inklusivt, öppet och välkomnande av allt. Det tar människor från åtskillnad till enhet. Det tillåter en att slappna av, och mer öppenhet kan ske utifrån det. Även vetenskapen har upptäckt detta faktum att allt hänger ihop och är beroende av allt, och ser ut att vara åtskilt endast för att möjliggöra funktion.
Icke-dualismens ståndpunkt är enhets-ståndpunktens andra sida – en hårsmån ifrån att upptäcka att allt som framträder faktiskt inte är verkligt; det är i psyket, inbillat, en illusion osv. Precis som att vi ser att allt kan tas personligt eller inte, beroende på ens perception, blir det tydligt att perception gör att alla ting framträder som de gör, och utan denna perception är tingen inte alls vad de ser ut att vara. Faktum är, de är inte verkliga alls. De bara framträder, utan någon substans bortom den som perceptionen ger dem. Här är faran att när man inte gör jobbet för att inse detta, och bara tar tag i icke-dualism/icke-existens som ett koncept, så sker ingenting.
Icke-dualism erbjuder en upptäckt att den djupa tomheten, stillheten, tystnaden faktiskt är Verklig, och att allt som framträder (som och i världen osv.) är temporärt och en biprodukt av perception.

Hur kommer jag tillbaka till det underbara tillstånd då det kändes så härligt att vara utan ego och veta att jag är allt?

När du ”var där” i det ”tillståndet”, upplevde du något ”jag” då? Upplevde du att du då var i ett ”tillstånd”, och att du tidigare var i ett annat? Eller är allt sådant en efterkonstruktion? Troligen. Så det ”tillstånd” som du trodde att du var i, var inget annat det heller, än vad som Är. Liksom just nu. Alltid nu.

Mina problem är kvar efter insikt. Ska det vara så?

Insikt är inget recept för att bli av med problem. Men många rapporterar att efter insikt, uppstår ändå tankar kring varför problemen fortfarande finns kvar.

Problem för vem, eller vad, kan man fråga sig. Självklart inte för vad som Är, utan för kropps-psyket som upplevs. Och självklart är det praktiskt att ta hand om kropps-psyket. Är det kroppen som krånglar så fixar man det, om möjligt – läkare, egna metoder till läkning, friskvård osv. Insikt innebär inte att man slutar borsta tänderna, eller hur?

Är det psyket som strular, är det praktiskt att ta hand om även det. Psykets historia, alltsedan det började framträda i vad du Är, är fullt med saker som hindrat det från att utvecklas på ett praktiskt och välfungerande sätt. Trauman och andra skador alltsedan barndomen händer i vår värld, inte minst för att grundsynen på verkligheten är åtskillnad, konkurrens, tävlan osv. Insikt förändrar inte psyket! Säkert ses psyket på ett annat sätt efter insikt, men ändå har psyket sina inlärda reaktioner på olika situationer i livet.

Det är inget fel på ditt psyke! Det är ett psyke, som alla andra psyken, om än att det fungerar annorlunda. Men det finns säkert saker med psyket som är praktiskt att ta hand om.

Med utgångspunkt från att du efter insikt ser på psyket som något du har – inte är – och därmed något du upplever i vad du är, har du goda möjligheter att se det för vad det är och ta hand om det på ett klokt sätt. På denna webbplats kan vi inte ge några råd kring att ta hand om psyket, men ofta fungerar vanlig samtalsterapi. Där är det säkert praktiskt att anlita någon med både erfarenhet av och insikt i vad icke-dualism/Advaita handlar om.

Vad vi däremot kan säga utifrån vår erfarenhet, är att de flesta ”andliga” inriktningar, inklusive icke-dualism/Adaita, används för att kringå (eng. ”spiritual bypass”) psykiska problem! Efter insikt kan det tyckas att psyket inte längre spelar någon roll, eller inte borde spela någon roll, och att man därför inte behöver ta hand om det eller bry sig om vad som händer i det. Detta är synnerligen opraktiskt och ovist! Det vore som att man kan strunta i att t.ex. fylla luft i däcken eftersom man bytt ut sin bensindrivna bil till en elbil… Insikt är inte ett magiskt piller för psyket, men det är inte ovanligt att det ses så. Efter första förälskelsen i den nya insikten om icke-dualism fortsätter därför ofta psykodraman, aggressioner, regressioner och annat som händer i psyket.

Efter insikt upptäcker många att psyket är en av många aktiviteter i vad som Är, och att det inte är något att förlita sig på, inget som definierar vad som Är, Varandet. Men om psykologiska saker står i vägen för ett vanligt moget sätt att fungera och agera som kropps-psyke tillsammans med andra, så är det absolut praktiskt att ta hand om det!

Naturlig utveckling tar oss bara så långt…

Ruper Spira om naturlig utveckling av en ”person”. En man vill veta om utvecklandet av ett ego är en naturlig del av mänsklig erfarenhet. Och observera när Rupert berättar (@ 5:50) om hur ett psyke som inte utvecklats till vuxen mogenhet, löper risk att bli än mer förvirrat om hen ger sig ut i icke-dualistiska läror.

Lidande är valfritt

Gail Brenner berättar om att vi inte behöver tro på vad våra tankar säger om oss, andra människor eller om världen, och att vi i varje ögonblick kan rikta vår uppmärksamhet på vår upplevelse och hitta den frihet som är vårt formlösa medvetande, vårt hem.

 

Senast ändrad: 23.12.2018