Vi älskar att…

Av Mischa Hammarnejd

I mänsklighetens hela historia finns många gemensamma aktiviteter, oavsett ålder, tidsålder eller kultur. Det är intressant eftersom det avslöjar det gemensamma i upplevelsen av aktiviteterna.

Det centrala med dessa upplevelser, är att det aldrig är aktiviteterna som framkallar eller skapar det angenäma, behagliga eller euforiska vi ofta upplever i dem – vår sanna natur är redan och alltid vad vi får en smak av och påminns om i aktiviteterna.

Självklart älskar inte alla samma eller alla aktiviteter, men vi hittar gemensamma nämnare i att älska att…

åka berg-och-dalbana – därför att vi älskar att bli påminda om att vi är tryggheten själv.

se på skräckfilm eller ”skrämmas” – därför att vi älskar att bli påminda om att vi inte har något att vara rädda för.

ha husdjur – därför att vi älskar att påminnas om att vi är kärlek, och det medan vi, oftast helt utan tankar, klappar och smeker dem.

umgås med småbarn – därför att vi känner igen hur det är att bara vara öppet och nyfiket utforskande av världen ”utanför”, utan etiketter och bedömanden, där upplevelsen och det upplevda sammansmälter, objekt och subjekt upplöses.

ta del av konst – därför att vi älskar att ”försvinna” i t.ex. en tavla, sammansmälta med motivet och målningen, eller musikstycket. Då upplever vi och påminns om, oftast helt utan tankar, att vi är ett med vad vi ser eller hör. Vad vi är, Medvetande, är då förenat med samma Medvetande ur vilket konsten uttrycktes. I tidlösheten upplevs det som självklart att Medvetande i en sedan länge död form, t.ex. Beethoven, upplevs – upplever sig Själv.

vara i naturen – därför att vi älskar att ”försvinna” i upplevelsen av vad vi ser, hör, luktar… Då upplever vi och påminns om, oftast helt utan tankar, att vi är ett med vad vi ser.

se på film och teater – därför att vi älskar att ”försvinna” i historien och någon eller några karaktärer, vi glömmer allt annat, blir ett med karaktären, dvs. påminnas om att vi är ett.

ha sex – därför att vi älskar att upplösas i upplevelsen av och med en illusorisk annan, och att när det är som bäst varken finns tankar eller uppfattningen att man är två, utan snarare att det är tomt på tankar och att man är ett.

fira traditioner – därför att vi vet, innerst inne, att vi alltid är samma. Så i den alltid föränderliga världen ”utanför”, söker och skapar våra illusoriska personer efter det som är samma (jul, midsommar mm). Detta för att påminnas om verkligheten att vi är samma.