Nu är punkten där tiden och Evigheten korsar varandra. Med andra ord: Det Nu som för det åtskilda jaget är ett ögonblick i tiden, är samma Nu som för Gud är Evigheten. Det skenbart åtskilda jaget – skapat i psyket – tror att tiden är som en linje. Att tid är en enda dimension, medan rymden har tre dimensioner. Tidens enda dimension går från långt bort i det förflutna (ingen är riktigt säker på när det började) till långt bort i framtiden (ingen vet när, men det är så långt bort att vi lyckligtvis inte behöver tänka på det). Avståndet mellan start- och slutpunkten är så stort att man inte behöver prata om det.
Så vi har denna tidslinje, och idén om att Nu är ett ögonblick på den linjen, och att Nuet rör sig långsamt fram på den.
Konstigt nog har ingen kunnat definiera hur långt ett Nu är. Ingen har heller kunnat definiera Nuets hastighet på tidslinjen. Men detta är oartiga frågor som man inte ställer, för att inte förstöra illusionen av tid…
Koncentrera dig nu på din direkta upplevelse. Vad är din upplevelse av Nu? Hur länge varar Nu? Om du skulle ”ta tid” på Nu med klockan, hur långt är det? Hur snabbt rör sig Nu genom tiden? Snabbt eller långsamt? Eller ”sitter det fast”?
Vi upplever alla att Nu sitter fast, i just Nu. Det är alltid Nu. Nuet rör sig inte.
Titta nu lite närmare på de andra delarna på tidslinjen, på var sin sida om detta Nu som inte rör sig. Låt se om du t.ex. kan uppleva det förflutna. Hur upplevs det? För att kunna uppleva det, måste du lämna Nu och gå till någon tid tillbaka i tiden. Detta kan inte göras genom att tänka på det förflutna, minnas, eftersom tankar och minnen alltid äger rum Nu.
Självklart kan varken det förflutna eller framtiden upplevas. Det vore absurt. Hur skulle någon någonsin kunna lämna Nu för att uppleva något annat än Nu?
Nuet ”sitter fast”, rör sig inte. Så Nuet långt bort i det förflutna, nuvarande Nu, och Nuet långt fram i framtiden, är samma Nu.
Med andra ord: Nu är inte ett ögonblick i tiden. Nuet är ”alltid närvarande”, men för Nuet finns inte ens ”alltid”, eftersom det inte tar eller varar någon tid alls. Det är ”en annan dimension”. Det är evigt Nu, utan varaktighet. Endast vad som varar i tiden kan ha varaktighet, eller hur? Och för att ha varaktighet måste det ha en början i tiden och ett slut i tiden. Men Nu har varken eller. Det du vet om Nu, är att det inte har en början, varar ett tag och sen upphör. Det har ingen början eller slut, och därför helt utan tidsdimension. Detta är vad som kallas Evighet, det Eviga Nu.
Nu förstår du kanske att ditt liv inte är på väg någonstans. Du kommer inte att dö i framtiden, och du föddes inte i det förflutna, och du är inte på väg någonstans.
Tänk nu på hur mycket av ditt tänkande som är påverkat av tron på att det finns ett enormt tidsutrymme innan och framför dig, som du måste långsamt ta dig igenom. Merparten av våra tankar påverkas av den tron.
Ta nu bort detta enorma tidsutrymme som du vet, genom direkt upplevelse, inte finns: Vad händer då med din uppmärksamhet? När det inte finns något förflutet att gå tillbaka till, eller någon framtid att gå in i. Vad händer med din uppmärksamhet nu?
Ordet uppmärksamhet kommer från ”att märka upp”. Men när det inte finns något förflutet eller någon framtid att märka upp, så hittar uppmärksamheten inte något. Uppmärksamheten faller inåt, faller tillbaka och sjunker in i Nuet. Uppmärksamheten upplevs då för vad den är: Medvetande. Utan objekt. Medvetande vet bara om sitt eget varande, Nu.
Detta är det Eviga Nuet. Det är dörren till vad som alltid är tillgängligt för det skenbart åtskilda jaget, eftersom det känner till och upplever Nuet. Om man skulle fråga varje människa på jorden: –”Vet du vad som menas med Nu?”, så skulle alla säga: –”Ja, jag upplever Nu”.
Tanken projicerar en begränsning på Nuet, och ser det som ett ögonblick i tiden. Men även detta skenbart begränsade Nu är dörren till Evigheten. Om det skenbart åtskilda jaget blir uppmärksamt på Nuet, glider jaget ur psyket, och visar sig vara icke åtskilt från "något annat", och uppenbaras för vad det är, rent Medvetande.
Så, Nuet är punkten där tiden träder ut i Evigheten. Och detta ögonblick i tiden – som är samma punkt – är punkten där Evigheten träder in i tiden.
Det finns inte flera "Nu"
Kan man lita på minnen, när all upplevelse sker nu?
Nu är punkten där tiden och Evigheten korsar varandra. Med andra ord: Det Nu som för det åtskilda jaget är ett ögonblick i tiden, är samma Nu som för Gud är Evigheten. Det skenbart åtskilda jaget – skapat i psyket – tror att tiden är som en linje. Att tid är en enda dimension, medan rymden har tre dimensioner. Tidens enda dimension går från långt bort i det förflutna (ingen är riktigt säker på när det började) till långt bort i framtiden (ingen vet när, men det är så långt bort att vi lyckligtvis inte behöver tänka på det). Avståndet mellan start- och slutpunkten är så stort att man inte behöver prata om det.