Djup sömn
Fritt anpassad efter Rupert Spiras artikel.
Fortsätter medvetenhet under djup sömn?
Korta versionen
Djup sömn är inte avsaknad av medvetande,
den är medvetande om avsaknad.
Långa versionen
Fråga:
Det är tydligt för mig att det enda verktyget jag har är min upplevelse här och just nu. Min utgångspunkt är att min upplevelse alltid tolkas – det vill säga den består av många olika saker, överlagrade på varandra.
Jag har ett problem med antagandet om Medvetandes kontinuitet under djup sömn. Jag kan inte riktigt säga att jag har känslan av att jag fortsätter/finns till under djup sömn. Jag kan inte heller säga att medvetenhet fortsätter under djup sömn. För mig är det ingen upplevelse under djup sömn, inte ens känslan att jag fortfarande är till.
Svar:
Du säger, ”Det är tydligt för mig att det enda verktyget jag har är min upplevelse här och just nu.”
Det är väldigt sant – så låt oss vara överens från början att hålla fast vid vår direkta och omedelbara upplevelse.
Du säger, ”Min utgångspunkt är att min upplevelse alltid tolkas”.
Om vi tittar noggrant på upplevelsen finner vi att den inte alltid tolkas. Även påståendet ”upplevelsen tolkas alltid” hänvisar implicit till någonting som kallas ”upplevelse” som psyket projicerar sina tolkningar på, men som ändå är oberoende av och innan tolkningarna. Oberoende av vad vi än kan eller inte kan tänka om upplevelsen.
Denna ”upplevelse i sig”, dess natur, är vad vi talar om just nu. Vad är vår upplevelses sanna natur?
Det finns ingen kunskap om någonting utanför upplevelsen. Det finns inga bevis för att det finns en värld utanför vår upplevelse av den. Och därför är upplevelsens verkliga natur den verkliga naturen, alla sakers verklighet.
Du säger, ”Jag kan inte riktigt säga att jag har den känslan att jag fortsätter/jag finns till under djup sömn. Jag kan inte heller säga att medvetenhet fortsätter under djup sömn”.
Du säger att det finns ”något” som kallas ”djup sömn”, och då antar jag att denna referens till djup sömn kommer från din upplevelse.
Djup sömn kan definieras som ett tillstånd där varken tankar, bilder, förnimmelser eller uppfattningar är närvarande. Du lägger sedan till definitionen att varken ”du” eller medvetenhet skulle vara närvarande ”där”.
Så min första fråga är: Vad exakt hänvisar du till när du talar om djup sömn? Om den inte är en tanke, en bild, en känsla, en uppfattning, Medvetande eller dig själv, vad exakt är det? Du refererar till det som en upplevelse, så det måste vara ”något”.
Du säger, ”För mig är det ingen upplevelse under djup sömn, inte ens känslan att jag fortfarande är till”.
Om det inte finns någon upplevelse av djup sömn, så kan vi inte heller prata om den. Men är det inte så att vi ser fram emot ”djup sömn” och att vi gärna minns den? Är det verkligen ett tomt ingenting som vi ser fram emot och kommer ihåg?
Med tanke på att det inte är möjligt att uppleva ”ingenting” (eftersom det åtminstone måste finnas en medvetenhet som är närvarande för att bevittna ett sådant ”ingenting”), låt oss vara överens om att när vi talar om ”djup sömn”, så avser vi någonting verkligt och därför upplevt, för vi har redan kommit fram till att upplevelsen är verklighetens test.
Så vad är djup sömn?
Vad den än är, så är psyket per definition inte närvarande där och kan därför inte veta något om den.
Faktum är att psyket (och jag menar i sin bredaste mening, som inkluderar tankar, bilder, känslor och uppfattningar) aldrig vet någonting. Istället är det så att psyket är känt.
Vad är det som känner till psyket? Medvetande. Och med Medvetande menar jag det som vet om eller ser dessa ord och allt annat som upplevs, och som vi vanligtvis refererar till som ”Jag”.
Vi kan säga utifrån upplevelsen, att psyket inte är närvarande i djup sömn (det är vad som definierar djup sömn), men kan vi säga att Medvetande inte är närvarande? För att göra ett sådant påstående skulle avsaknaden av Medvetande vara vår upplevelse. Och för att legitimt kunna påstå att Medvetandes frånvaro är en upplevelse, skulle det behöva finnas något, både närvarande och vetande, som registrerar den upplevelsen. Att något skulle vara exakt det som kallas för och definieras som Medvetande.
Det är med andra ord inte möjligt att uppleva frånvaron av Medvetande. Därför är påståendet att Medvetande eller medvetenhet (eller ”jag”) inte är närvarande under djup sömn ett falskt antagande, inte en upplevelse.
Medvetenhet upplevs alltid.
Det kan invändas att vi i djup sömn upplever mörker, ett tomt ingenting eller brist på kontinuitet. Men även detta påstådda ”ingenting” eller ”brist på kontinuitet” är fortfarande en upplevelse och innebär därför både närvaro och kontinuitet i ”något” som upplever det eller vet om det.
Detta ”något” som är närvarande för att uppleva ”ingenting” eller ”brist på kontinuitet” är det evigt närvarande Medvetande.
Med andra ord: ”Ingenting” kan aldrig vara en upplevelse. Det är alltid en inferens.
Anledningen till denna inferens till ”ingenting i djup sömn” är att psyket endast kan föreställa sig föremål. Det tror att endast föremål är verkliga och att i dess frånvaro finns ingenting. Men psyket är gjort av föremål – när inga föremål är närvarande är psyket inte närvarande, så psyket har per definition ingen tillgång till vad som är närvarande när psyket inte är närvarande.
Men det betyder inte att det finns ”ingenting” när psyket inte är närvarande. Det betyder att det inte finns några föremål. Tanken att det ”inte finns något där” är endast en projicering som psyket gör från vaket tillstånd.
Så tanken att djup sömn är ett tomt tillstånd, är en projicering av psyket i vaket tillstånd. Det är inte en upplevelse.
Faktum är att även påståendet att djup sömn varar under en tid, säg i fyra timmar, är en projicering av psyket, på någonting som det kallar ”djup sömn”, där det per definition inte finns tid. Därför varar djup sömn inte i tid.
Tiden definieras som avståndet mellan två händelser. När psyket inte är närvarande är händelser inte närvarande, och när händelser inte är närvarande är tiden inte närvarande.
För att se den djupa sömnens natur måste vi se tydligt, inte bara intellektuellt, utan erfarenhetsmässigt, att tiden aldrig är en upplevelse. Den är alltid en inferens.
Med andra ord är den direkta upplevelsen av djup sömn ett tidlöst intervall mellan två perceptioner, i det här fallet mellan två drömbilder.
Det tidlösa intervallet mellan två drömbilder, två perceptioner, består av exakt samma sak som det tidlösa intervallet mellan två perceptioner i vaket tillstånd. För att förstå djup sömn kan vi titta närmare på dröm- och det vakna tillståndet.
Det finns emellertid väldigt liten skillnad mellan drömtillståndet och det vakna tillståndet. Objektivt är de båda gjorda av samma saker, det vill säga i psyket, av att tänka, föreställa sig, förnimma och uppfatta.
Så nu kan vi verkligen utforska upplevelsen av djup sömn eftersom dess substans är närvarande just nu och nu, mellan varje uppfattning (eller tanke, bild osv.) i vaket tillstånd.
Så vad är vår upplevelse nu? Tankar, bilder, förnimmelser och perceptioner uppträder och försvinner just nu när det här läses. Dessa tankar, bilder, känslor och uppfattningar är alla intermittenta – det finns ingen kontinuitet i dem.
Vi upplever emellertid en känsla av kontinuitet. Något är alltid närvarande just nu. Något stannar kvar, genom alla framträdanden och försvinnanden av alla tankar, bilder, känslor och varseblivningar.
Har vi i djup sömn upplevelsen av att Medvetande, medvetenhet eller ”jag” försvinner, medan varseblivningarna kommer och går?
Nej! Medvetande, medvetenhet eller ”jag” är alltid närvarande i vår direkta upplevelse, både under perceptioner och under det tidlösa intervallet då inga perceptioner är närvarande.
Därmed är Medvetande, medvetenhet eller ”jag” innehållet i dessa tidlösa intervaller och är därför också innehållet i djup sömn. Det är vår upplevelse.
Medvetande är i själva verket hela innehållet i vaket och drömmande tillstånd. Det finns ingen annan upplevelse än Medvetandes upplevelse av sig själv. Dock stiger psyket upp, skapar och projicerar i Medvetande något föremål eller någon annan, vilket verkar beslöja Medvetande (men gör det i verkligheten inte).
När denna skenbara beslöjning har skett, ser Medvetande ut att bli något som är intermittent eller frånvarande. Som ett resultat av att förneka Medvetandes verklighet, tillskrivs istället objekt en egen verklighet.
Denna projicering av objektivitet (och därmed impermanens) på Medvetande under vaket tillstånd, är vad som ligger bakom projektionen av ”ingenting” på Medvetande under djup sömn.
Om vi uppmärksammar vad som är verkligt i vaket tillstånd, det vill säga Medvetande, förlorar världen sin objektivitet, dess "annan-het", dess ”inte jag-het” och är känd och upplevd för att vara inget annat än Medvetande.
Och som en naturlig följd av detta upphör vi att projicera ”ingenting” på djup sömn.
Faktum är att det inte finns tre tillstånd; vaket, drömmande och djup sömn. Det finns en alltid närvarande verklighet, som kallas Medvetande, medvetenhet eller ”jag”.
Det är denna alltid närvarande verkligheten – Medvetande, medvetenhet eller ”jag” – som i sig själv tar formen av att tänka, förnimma och varsebli, och därigenom skapa en illusion av tid, rymd och objektens värld, men som aldrig är eller blir någonting annat än sig själv.
Det är därför som Ramana Maharshi sa: –”Endast det som är närvarande i djup sömn är verkligt.”
Stanna alltid i djup sömn, även i vaket tillstånd, och det vakna tillståndet kommer att uppenbaras som ingenting annat än Medvetande.
